snosan

Ja, Robert meddelade mig via msn att han gått och blivit med blogg, så pang bestämde jag mig genast för att göra ett försök att återuppta min egen!
Mycket, för att inte säga allt, har förändrats sen sist. Pojkvän, boende, utbildning. Jag orkar inte gå in på dessa förändingar mer i detalj för tillfället, men allt är inte som det alltid varit iaf.
Och idag, ännu mer än någon annan dag saknar jag min Ångepojke och jag hoppar och studsar inombords av längtan till fredagen när han äntligen anländer med tio-i-fem-tåget till Uppsala! Och fram till dess kan jag inte göra annat än att sakna och vara rastlös...
För övrigt ligger fadern på hospitalet och har så gjort sedan lördagen den tredje november. Och som Uppsalabo får man det mycket svårare att hälsa på vill jag lova, och det hjälper inte till vad gäller att minska min rastlöshet.
Mystiskt, pappa på sjukhus, mamma hemma, Makka i Sundsvall och jag i Uppsala. Det är inte så det ska vara.

I förrgår var jag, Daniel, Martin och Perssa på Lars Winnerbäck förresten! Tredje året i rad jag och D sett honom nu ^^

P.S
Värt att nämna kan ju också vara att den mina dreams handlade om i början av sommaren, det är den samme som får mig att hoppa och studsa denna höst (vinter).
                                                                                                                       D.S